Voff på er.

Jag heter Sotis och har levt i skuggan av Sally ända tills nu. Kan ni fatta hur tungt det känns att bli av med sin bästa kompis...... Natten som gick var den första sen hon dog som jag inte vaknade och var uppe och letade efter henne. Ja inte bara jag... Matte måste följa med för jag måste ju kolla i trädgården också... för säkerhets skull... så inte matte glömt henne där ute.

Idag har hon släpat runt mig på två långa promenader. Den första var helt okej. Eller förresten till och med kul. För jag fick springa lös i skogen. Fattar ni..... Inget koppel asså..... Och när matte ropade på mig låssades jag inte höra. Men då försvann hon...... Blev ju bara tvungen att springa tillbaka och kolla vart hon tog vägen.

Gissa vars hon va! Gömd bakom ett stort träd.... Inte värt att testa hennes gränser på det något mer. Dessutom fick jag ju godis när hon ropade på mig nästa gång och jag bara rusade till henne...

Nä nu är klockan mycket och jag ska släpa in henne till sängen så jag får sova under täcket. Mmmmmm.... varmt och gott.....

Voff voff och sov gott alla hälsar 

Sally har dragit sitt sista andetag. Den 16 september 2013 fick hon somna in efter en tids sjukdom. Det var hennes njurar som la av.

Det kändes fruktansvärt. Hon hade fyllt 11 år den 10 septemer och jag hoppades naturligtvis att få leva vidare med henne några år till.

Trots det var valet inte svårt. Att se min allra bästa vän lida så fruktansvärt var inget alternativ. Jag satt och höll om henne, hon hade min tröja över sig för hon frös, när veterinär Olle, som haft henne sedan hon var ett halvt år, gav henne sprutan.

Hon somnade in lugnt och stilla. Sorgen kändes oöverstiglig. Trots att jag har Sotis kvar så är det otroligt tomt. Se det här som en sista hälsning från henne.

Hon lever i bollhavet i hundhimlen nu och har det toppen.

Tack alla som följt henne här på sidan.

Nospuffar på er