Vovvv vad glad jag blir. Har fått kattbesök här på min sida. Jippiiiiii. Jag som ÄLSKAR katter.

När jag var liten bodde en katt med oss. Bull hette han. Han var en sån där gul och fin katt. Jättesnäll. Utom när han fick mig att jaga honom och han sprang upp i ett träd och satt och skrattade åt mig för att jag inte kunde. Var väl inte mitt fel heller..... Att jag inte kan klättra i träd som står rakt upp.

När jag var kanske 1,5 år så kom inte Bull hem mer. Jo som en död katt. Matte fick begrava honom. Han fick ligga på sin favoritplats i trädgården i hörnan på syrenbersån. Ni skulle se.... Mattes tårar bara rann när hon grävde gropen och sen la ner honom och la jorden ovanpå. Hon var så ledsen. Å jag med. För nu hade jag ingen å busa med längre. Han var ju med på varenda promenad och satt och jamade, nej skrek menar jag, när han inte hann med oss.

Idag har vi varit ute jättemånga gånger på lååånga promenader. Tessan blir så sur när hon måste gå i koppel men hon får väl lära sig. Det har ju jag gjort. Spelar väl ingen roll att man måste gå i koppel när man får springa lös så fort det finns en chans. Hon är lite fånig. Men så är hon liten också.

Matte har klagat för att det är så kallt ute. Det känner inte vi så vi tycker det är hellajbans att hoppa i snöhögarna. Min päls är så bra så det fastnar ingen snö i den men ni skulle se Tessan. Hon ser ut som ett snömonster när vi ska gå in :-))

Nä nu orkar jag inte skriva mer för vi ska krypa ner i mattes säng och sova. Alla tre. Det blir så varmt och gott.

Sov gott och nospussar på er från oss

Hur ofta är det man får träffa sina barn igen när man är en avelshund? Jag har inte fått det förut.

Men i förrgår hände det. Då kom Babe och hennes matte och hälsade på. Sååå kul. Har inte sett henne sen hon var valp. Kan med stolthet berätta att hon har blivit en riktig urping.

Precis så där lagom liten som man ska vara som Sheltie. Tsiii... Hon var skiträdd för Tessan. Hennes matte kallade henne för svartskalle (Tessan alltså) och det är ju sant. Hon syns ju inte när hon ligger  på den svarta mattan :-)

Efter vi hade varit ute och lekt så gick det i alla fall bättre mellan dem. Konstigt nog var det som om det fanns nåt visst mellan Babe och mig. Vi gillade varandra direkt.

I går var mattes ena barnbarn här hela dagen för hon var jätteförkyld. Får hoppas man inte börjar nysa nu får då ska hon få..........

Ja, ni fattar varför matte inte orkat vara här inne och skrivit på ett par dar. Hon är ju inte så stark och jag kan ju inte skriva själv så.....

Tack för alla mysiga hälsningar jag fått. Lovar att hälsa på hos er innan natten kommer.

Vovv på er från mig och syrran

Jag skäller av lycka!!! Vet ni..... jag har fått en kompis. En alldeles egen..... Det är så häftigt. Och vet ni.... vi bor i samma hus :-))

Jag har träffat henne förut och försökt visa var skåpet ska stå. Men igår!!!! Då brydde jag mig inte längre om vem som bestämde. Vi bara sprang. Runt, runt, runt. Och jagade varann.

Det var så kul så vi gick ut och lekte tre gånger igår. Ihhhh jag längtar såååå

Klockan elva ska vi ses igen!!!!

Ni kanske undrar var Tessan håller hus. Jo. Hon hänger i min rumpa hela tiden och då menar jag hänger. Hon biter sig fast i pälsen. Och där sitter hon. Och åker snålskjuts på mig när jag springer.

Man måste vara snäll när man är stor, har jag hört på TV så det är väl bäst att vara det. Så hon får hänga där helt enkelt.

Nej. Nu säger matte att hon måste hinna med sin egen blogg också så vi hörs en annan gång.

Dubbelvovv

Kan inte förstå varför matte inte går och lägger sig när hon ser hur sömniga vi är.

När hon väl har kommit igång med datorn så verkar hon inte kunna slita sig. Fast det är natt nu   

Nu säger JAG i alla fall vovv och sov gott alla kära bloggvänner... Pst... Tessan hälsar också...

Nu har vi flyttat in. I lägenhet. Ni skulle bara höra hur mycket ljud som kommer och man har inte en aning varifrån. Jag är ju vuxen och van men Tessan..... hon gör inte mycket annat än skäller. När hon inte sover förståss.

Idag tog matte telefonen med sig ut så ni ska få se lite bilder från vår promenad.

Här är vi på väg ut. Men det var nåt ljud bakom oss som tog vår uppmärksamhet.

Här ser ni det hus vi går bakom för att komma till skogen. Vi bor i ett likadans så ni kanske förstår att det blir nojsigt.

Här sitter jag och känner mig lite ledsen. Vi träffade en tjej med en stor shäfer. Matte frågade om vi kunde leka lite. Jo, det går jättebra, sa tjejen. Hon är så snäll min hund.

Jo pyttsan hon hann bita mig tre gånger innan hennes matte fick tag i henne. Snäll, blähhhhh. Tur matte hade Tessan i famnen annars hade hon väl blivit mellanmål åt besten...

Här har vi travat upp för en gigantisk backe. Fattar ni... matte blev inte ens andfådd! Undrar vad som hänt med henne egentligen. Hon brukar flåsa bara vi kommer utanför dörren. Ja visst ja.... hon har ju slutat röka.. Glömde det för hon har blivit så snäll igen :-)

Mmmm. Här luktar godis! Måste vara en riktig urping som lämnat sitt avtryck.

Tessan hon bryr sig bara om matte som vanligt.

Förresten vet ni!!! Matte lovade en valp. Men hon kom hem med en korsning av duracellkanin och igel! Hon hänger i min rumpa så fort hon får en chans. Eller klättrar på min rygg. Tur att matte ser när jag lackar ur.... annars vet jag inte vad jag skulle gjort

Här är vi på väg hem igen. Vi står åt lite fel håll men det var bara för att kolla vad hon gör :-)

Ja, nu får ni inte se mer för den här gången. Matte ska packa upp en kartong till säger hon.

Nospussar på er allihop